Just hemkommen från MFF – Brommapojkarna. Självklart vann MFF, men jag ska inte recensera matchen det slipper ni. Däremot så är jag så himla fascinerad av publiken. Visst gillar jag att se själva matchen också, men att se olika stereotyper i publiken är minst lika roligt. Att se deras kroppsspråk, reaktioner… Även stämningen vid matcher är speciell. Jag gillar’t!

Om ni undrar hur det kommer sig att jag ser på fotboll såhär en måndagskväll, så finns det en väldigt enkel förklaring. Förutom att jag faktiskt är MFFare, så är även min bror MFFare. Han chefar även över hans jobbs fyra årskort. På ed en himmelsblå halsduk och vips så fick man gå på fotboll. Kommer se till att vi gör det fler gånger. Johan: Du får umgås med syrran, men slipper prata så mycket med mig. Kan det bli bättre?!