Jag behöver en ny bh. Jag använder väldigt sällan en riktigt bh, dvs en sådan med byglar. Har oftast bara en tunn, skön trekantssak eller inget alls. Nu är det inte så att jag har stora fasta bröst, de är helt enkelt bara så små att en obekväm bh känns lite onödigt. Bekvämt ska det vara, oftast… Nu är det så att jag behöver en ny riktig bh. Så idag när jag var på födelsepresentjakt i stan passade jag på att kika på lite bh. För det första var det så längesedan jag köpte en riktig att jag knappt minns vilken storlek jag har. Utöver det så vill jag ha en svart (endast av den anledningen att jag har mest svarta kläder), men de svarta är så tråkiga. Alla ser typ likadana ut. Så kommer vi till att prova bh i ett provrum som doftar svett. Nej, att köpa en bh är tråkigare än att köpa strumpor, men en dag (jag lovar) ska jag lyckas hitta en ny svart bh och slänga min gamla trasiga.

Jag är trött på alla statusuppdateringar. Det är skillnad på bra/roliga och tråkiga/meningslösa statusar. Folk som skriver vad de gör fem gånger om dagen är patetiska. Det är ingen som är intresserad av att följa en människa dygnet runt. Jag gjorde lite narr av detta fenomen genom att i söndags skriva för intresseklubben: Jag gör korvstroganoff. Jag fick hela fem seriösa kommentarer om hur gott det lät, vad de gjorde för mat och liknande. Det är väl gulligt av dem, men är det nödvändigt? Vem bryr sig om vad jag äter egentligen? Tillslut fick jag kommentaren vi antecknar för fulla muggar. Tack Danne för att du förstår sarkasmen i min status.

Händer inte så mycket idag. Jag jobbar, pausar i soffan, organiserar och skriver listor. Finns mycket att göra i hemmet, med styrelseuppdraget, jobb och andra små projekt jag har. Så nu planerar jag för kommande veckor. Vad som ska göras och helst i god tid innan deadline.

Är dödstrött och förkyld. Men levandes. Idag pågår lite städning och jobb här hemma. Mest vill jag sova, men tydligen får man inte göra som man vill när man är vuxen. När man är vuxen har man massa måsten som måste göras. Idag måste jag göra en del saker, önskar filmmys i soffan vore en av de saker. En sak är säker, jag måste till Ilva och hämta min hylla för att sedan bygga ihop den och tillslut fylla den med innehållet från min skrivbordskartong. Och just ja, har lite deadlines som närmar sig, så blir lite jobb med, eller mycket… Och självklart bloggning för Er skull och för att det är roligare än att jobba.

Vad hände? Visst, jag kände mig lite småkrasslig förut idag, men tänkte att det nog mest berodde på gårdagens fest. De senaste två timmarna har något hänt med min kropp. Bröstet blev ömt och huvudet tjockt. Andningen blev tung och det väser för varje andetag jag tar. Ögonen och näsan rinner ikapp och hostan överröstar tv:n. Tänderna kliar och kroppen blev svag.

Nu har jag bunkrat inför natten. Bredvid sängen har jag Ipren, Panodil, Voltaren och allergitabletter (kan ju hoppas att det är allergi och inte sjukdom), nässpray för förkylda och nässpray för allergiska, dålig hostmedicin, inhalator (som förhoppningsvis underlättar för mig att andas) och diverse krämer, näsdukar, vatten och annat nödvändigt.

Tycker ni att jag överdriver? Det tycker jag med. Men ska det göras ska det vara ordentligt. Okej, jag ska inte ta alla tabletter samtidigt eller använda båda nässprayerna samtidigt. Men jag är förberedd. Inatt när jag vaknar och är liten och ynklig och stånkar bara av tanken att kliva ur sängen, så finns allt jag kan tänkas behöva precis bredvid mig. Självklart även datorn. Ska tycka synd om mig själv och somna från en film nu och låtsas att det är någon som kliar mig i håret.

Igår köpte jag mjölk. En väldigt vanlig sysselsättning som sällan skapar några problem, förutom för mig. Efter fem år i Milkoland lyckas jag inte identifiera mjölken. När jag väl hittar mjölken i hyllan blir jag tvingad att läsa på förpackningarna. Mellanmjölk är grön i Värmland och blå i Skåne. Detta kan tyckas vara ett så kallat i-landsproblem, dock är det en sak som ställer till det för mig i min nya vardag. Mina mjölkhandlarvanor måste därmed ändras och det snabbt.

Just alldeles så här ynklig och liten är jag idag. Helt fruktansvärt trött. Det förtjänar jag nog. Var ute och svirade med Ulrika igår. Sjukt trevliga människor och kanske lite mycket vin, hahha. Efter en galet lång kö och en hetsig politisk diskussion var vi äntligen inne på Debaser. Det dansades och dracks och jag hade riktigt skojjigt. Stötte på killen jag köpte lägenheten av och blev fast snackandes med han. Tappar bort alla jag kom dit med och gick hem strax innan tre, efter en helt fantastiskt kväll. Kul att träffa nytt folk.  Nu ska jag avsluta en helt otroligt bra helg med att snusa på bebis. Min lilla guddotter är på besök i Skånelandet.

Jag kom nyss hem från stadion. Har kikat fotboll med min bror. Jag är ingen sportkommentator och tänker inte ge er någon analys av matchen. Däremot kan jag delge er resultatet på 1-0 och säga att det var en välförtjänt vinst. MFF dominerade hela matchen och hade förtjänat många fler mål (kan vara lite partisk i denna fråga).

Redan när jag stod utanför stadion och väntade på min bror kändes stämningen. Det var glädje, förväntan och hätskt. Jag kom gående mot en ingång och ser en stadsbuss stanna framför mig. Ut kommer ett helt gäng poliser tätt följt av en busslast av fulla AIK:are. Jag stannar och väntar tills de gått förbi. Jag är faktiskt bara en liten, svag och oskyldig flicka.

Väl på plats ser man AIK klacken mest vara störiga. De slänger ut saker på plan, smäller smällare och tänder sådana där nödraketssaker. Jag förstår att man följer med sitt lag för att stötta och hejja. Jag förstår inte varför man förstör. Ljudnivån stiger. Båda klackarna skriker sina rytmiska ramsor och stämningen går att ta på. Det ryser i hela kroppen på mig. Det är så mäktigt, häftigt och lite skrämmande på något sätt.

Efter matchen hålls AIK klacken kvar. En mycket smart säkerhetslösning. Om det nu hade funkat. För att gå till våra cyklar behöver vi gå förbi den inhägnad där AIK:arna hölls instängda. De står och bankar på stängslet. Poliserna samlas, sätter på sig sina hjälmar och ser lite stressade ut. De viftar bort människor i närheten, en mamma med två barn springer i smått panik därifrån. Klacken skriker och bankar. Polishundarna börjar skälla och ljudet av polishelikoptern kommer närmare. Till slut får klacken upp stängslet.

Jag, som bara är en liten flicka ibland, tar min bror i armen. Jag vågar inte gå förbi. Som storebror måste han vara modig och vi går förbi, fast en bit ifrån. När klacken fått upp stängslet blir de plötsligt tysta. De var inte alls lika kaxiga längre och verkade mest förvånade över att de lyckades få upp stängslet. Polisen stänger in AIK:arna igen och polishästarna kommer fram. Då smäller de en smällare så de stackars hästarna rycker till och blir rädda. Jag är rädd, men kan inte sluta titta. En sak är säker. Jag skäms över andra människor.

Sen andra dagen i lägenheten har jag varit övertygad om att jag har en gasläcka. Jag tycker att det stinker gas i hela köket. Lite då och då smyger jag ut i köket för att kolla läget. Jag tänder en tändare och ser om något exploderar eller börjar brinna. Men inget händer. Jag har nog ingen gasläcka, men jag fortsätter kolla ändå.

Gårkvällen var en mycket bra kväll. Överflöd av god mat. Grillade kyckling, halloumi och grönsaksspett med nypotatis, sallad och mango chutneysås. Efter lite rödvin, bra musik och massa snack gick vi ner till Möllevångsfestivalen. I Cirkustältet i Jesusparken spelades jazz/soul. Ett fantastiskt duktigt band, men det bästa var publiken. Att se hur musiken fyller dessa människor. Hela tältet gungade, folk dansade, njöt och jublade. Om de var höga på något annat än musik vill jag inte uttala mig om, däremot syntes det att de njöt. Vi satsade uteservering, vilket självklart är omöjligt under Möllevångsfestivalen. Så stegen styrdes till Jessica och mer vin och lite sällskapsspel. Kunskapsspel med kroppen fylld av vin är kanske inte att rekommendera, vi var så korkade men attan vad skojjigt.