Igår var det en kille som sa att jag var lik Amy Diamond. Jag protesterar vilt mot detta, har jag plötsligt blivit typ 10 år yngre, barnslig, sprallig och överdrivet glad?? Vad tycker ni? Lika som bär?

Amy?

Jag?

… till månadens blogg hos Alexandra. Gå in HÄR och rösta, helst på mig ; )

Sitter på tåget på väg hem till Karlstad igen efter två dagar av möten. Vill väl inte påstå att dagens möte var givande direkt, gårdagens var lite bättre faktiskt. Gårkvällen var roligare än trott. Trots nykterhet och förkylning skakade jag loss på dansgolvet och hade riktigt roligt. Hade äntligen på mig klackar igen. Trotsade lite snö och is och fick väldans ont i tassarna, men det var det värt. Flera månader sen sist.

Lördagståg Stockholm – Karlstad innebär InterCity. Gammalt långsam tåg som luktar illa och är fullt av högljudda, illaluktande och konstiga människor. Tacka vet jag x2000 och pendlare.

De andra duschar, jag tar på mig deo, parfym och tittar på Aftonbladet. Så ser jag att Plura blivit gripen med kokain. Min första reaktion var ungefär Men Plura, nu får du skämmas. Moralkärringen Sophia dök upp helt enkelt. Ett par sekunder senare, gick tankarna mer åt det är ju inte så konstigt EGENTLIGEN. För det är ju ändå Plura, 70-tal då kanske det till och med är okej, eller? Trots nutid så är han ju van vid det sen förr, eller? Håller ni med mig?

GAH! Jag är tröttast i kommun just nu och eftersom jag befinner mig i Stockholm så är det många personer i den här kommunen. Nu avslutar vi precis mötet och så blir det stress för ombytning och fixning inför sittningen. Och jag är förkyld och småfebrig, toppenkul! Men nu kör vi ; )

Nästan framme i Stockholm och ser ut genom fönstret att det kommer snö. Det tycker både jag och min skinnjacka är jätteroligt. Finns inget bättre än att frysa. Och om det blir slaskigt och halt så blir mina klackar väldigt lyckliga. Det kommer bli så trevligt så. Ser ut som solen kanske tittar fram om ett tag, det blir trevligt det också.

Ser ni?! Jag har fått en finne mitt på kinden. Eller som jag kallar den min nya, röda smilgrop. Idag har det varit fullt upp, Nicke ringde i förmiddags och var på väg till stan. Så jag slängde på mig kläder och mötte upp honom, jag skulle ju köpa en vallgrav och några riddare i rustning. Några vallgravar, riddare eller livvakter fann jag inte, men en säkerhetskedja fick jag allt med mig hem. Givetvis sprang vi på lite fikande vänner och vi stannade och snackade ett bra tag. Väl hemma kom Martin och lånade grejer, han löstes av av Stephan som fick mat, film och jobba. Han skruvade i säkerhetskedjan till mig, så nu kan jag leva i trygghet.

Har ju hunnit jobbat lite idag med, men det är ni inte så intresserade av. Söker lite jobb, skriver lite, pluggar lite, läser lite… ja, ni vet. Och nu ska jag packa. Tidigt imorgon åker denna donnan mot huvudstaden. En förmiddag med syster och söt guddotter och en eftermiddag full av möten som avslutas med en sittning i rymden. Lördagen fortsätter med möten. Men jag ska allt se till att blogga under tiden. Jag ska till och med blogga om mer saker än tråkiga möten. Kanske använder min intelligens till att skriva lite vettiga rader. Kommentera samtiden, kritisera korkade människor och kanske tipsa om mitt nya super duper schampo jag fick från Bangerhead förra veckan. Eller så skriver ni i kommentarerna vad ni vill läsa om, så ska jag allt tillfredsställa er. Nu packning, sen natten, klockan ringer ju i gryningen…

Inatt har jag vaknat runt 15 gånger, inte kunnat sova, känt mig orolig i kroppen och sinnet. Så idag är jag trött, urtrött, trötthetens moder. Jag är ovan vid dålig nattsömn, jag somnar lätt och sover som om jag vore död. Om det beror på förkylningen, äckelgrannen, att bröstet gör ont eller om det är någon oro för något vet jag inte, kanske en kombination. Jobbigt är det i alla fall. Jag vill springa iväg och köpa säkerhetsdörrar och säkerhetskedjor, anställa några livvakter och kanske en kram- och sovkompis. Eller varför inte bygga ett helt fort, en fästning med vallgrav och riddare. Fast det vore kanske lite overkill efter en dålig natt.

Gynekologen sa till mig att jag hade starka och fina bäckenbottsmuskler. Jaha, tänkte jag, det är väl kul att något på min kropp är vältränat. En komplimang tillhörande lådan udda. Fortfarande en komplimang, inte för att jag riktigt förstår den, men mitt underliv är väldigt glad över den fina komplimangen. Mig gör den mest förbryllad och undrar om det är vanligt att en gynekolog säger så och om det är helt okej.

Jag har haft extra ont i mina leder ett par dagar, men det är inte dålig sak. Det betyder att vädret ändras och att det håller på att bli vår. Ett annat tecken på vår är att snön smälter. När snön smälter dyker alla hundbajsar upp. Av någon underlig anledning tror hundägare att man kan låta bajset ligga på marken när det är snö. Det är inte smart, för snön bevarar tollarna och sedan, som nu när det töar, så ligger det bajstollar överallt. Vissa är platta, det betyder att någon trampat på dem redan.

Fast det är inte så konstigt att hundägare inte fattar att snön bevarar bajset. Läste en artikel för ett tag sedan att akademikers val av husdjur är katt och inte hund. Så nu vet ni det. Nu ska jag hoppa sick sack mellan isfläckar och bajstollar på väg mot stan. Det får man räkna med när det är vinter, isfläckar och bajstollar.