Är på en arbetsmarknadsdag i Kristianstad. Framtidsdagen heter den. Men jag undrar om istid verkligen är framtiden. Istidsdagen kanske? Här är så kallt att snoret rinner från näsan. Gåshuden är rest på hela kroppen. Mina tår är delvis bortdomnade. Fingrarna är stela som små robotfingrar. Tur att det finns trevliga människor och kaffe som gör det bättre. Fattas bara lite värme….
Jag har de senaste åren misstänkt att magtröjan ska göra come back och nu verkar det hända. Det verkar som att detta klädesplagg åter ska fylla våra garderober. Nu är det så att ytterst få personer har kroppen som krävs för att bära detta plagg. Jag har inte den kroppen. Den fett och plöfs som min kropp samlar på sig börjar att samlas runt magen innan det söker sig vidare till andra kroppsdelar. Just nu har jag ca fyra kilo för mycket och de hänger vid min mage. Däremot har jag ett dammigt träningskort. Jag har svårt att motivera mig till att träna när jag har det så bra i soffan. Men jag skulle dock kunna tänka mig att mode kan vara rätt motivation. Vad tycker ni? Ska jag satsa på en magtröjsmage till sommaren. Magen behöver inte betyda att jag använder magtröja.
Jag har känt mig lite hemmafruig de senaste två dagarna här hos Jessie. Jessie har varit iväg och jobbat och jag har stannat hemma. Jag har visserligen pluggat och jobbat från soffan, men jag har även fixat lite. Igår köpte jag hem en Cola light till lilla arbetsmyran, som stod i kylen när hon kom hem från jobbet (överraskningar till den arbetande parten i förhållandet är mycket bra). Idag har jag diskat, städat (städat undan mina saker och lagt de i min väska, men det räknas som städa), tänkte gå och handla mat till kvällens middag, men det fick jag inte för mannen. Bäst att vänta tills hon är hemma, men då ska det handlas och lagas mat. Hemmafru-Sophia, kanske funkar ändå. Givetvis är jag och mannen så rika att vi har städhjälp. Haha…
Hade en urmysig middag med mamma igår. Och jag kan absolut inte klaga på maten. Vildsvin till huvudrätt och friterad camembert till efterrätt. Jepp, jag är en gottegris, eller kanske matvrak man ska säga… Det var så perfekt att bara ses på en middag, bara mamma och jag. Inte ofta vi får vara bara vi två. Nu sitter jag och försöker plugga igen. Det är absolut inte roligare att plugga i Malmö än i Karlstad. Samma tråkiga uppgifter ändå. Funderar på när jag ska ta mig till Kristianstad idag. Måste göra klart skolan först, känns bäst så. Det ska jag göra typ nu.
I måndags och igår kände jag mig redo och sugen på att flytta till Malmö. Det var liksom dags att komma tillbaka. När jag vaknade imorse saknade jag Karlstad. Just nu vill jag inte åka till Kristianstad, för då måste jag lämna Malmö. Samtidigt så längtar jag till fredag när jag är tillbaka i Karlstad. Jag vet inte vad jag vill, förstår inte mina egna tankar och känslor i denna fråga. Svårt att dela min tid mellan två bra städer fyllda med människor jag inte vill vara utan.
När min bästa Jessie lämnat mig i förmiddags satte pluggandet igång. Korrat och lämnat in en uppgift, gjort nästan klart en annan. Belönade mig själv med en dusch vilket ledde till stora frågetecken till vilka kläder som skulle få pryda min kropp i kväll. Ett linne åkte på och sedan blev det kallt. Då bäddade jag så fint ner mig i min säng/Jessies soffa och här ligger jag nu. Alldeles jättesnart måste jag ta mig i kragen, klä mig, sminka mig och diska efter dagens lunch. För sedan ska jag träffa mamma.
Min allra bästa mamma och jag ska ut och äta. Åh, så jag längtat efter henne. För även fast jag räknas som vuxen nu när jag uppnått en ålder av 26 år, så är hon ju min mamma. Min absolut bästa mamma. Henne ska jag träffa om drygt en timme. Kanske lika bra att göra mig klar, inte ska mamma behöva vänta på mig bara för att jag inte tog mig ur soffan i tid.
Om du är tjej och tycker att det inte finns så många killar att välja mellan. Åk till Kina! För guds skull där finns ett överskott på 38 miljoner killar. Eller man kanske ska säga ett underskott på 38 miljoner kvinnor. Ni kommer bli älskade. Det är bara att välja och vraka. Räkna efter lite snabbt i ditt huvud nu, hur många människor bor det i Sverige, hälften av de är killar, de flesta tillhör fel åldersgrupp, har tjej eller på annat sätt inte faller er i smaken. Nu återstår typ sju killar för dig. Gör samma beräkning på de 38 miljoner killar som finns i Kina som ett överskott. Sen tror jag kineserna själva är medvetna om den rådande statistiken och inte är så kräsna alls. Vi ses i Kina tjejer!!
Jag vill säga att det var skönt att träffa mina tjejer igen. Så sjukt längesen vi alla tre var samlade samtidigt. Vi käkade, drack vin, snackade massor med skit. Precis som det ska vara. När Mari kört hemåt, tog Jessie fram fotoalbum från gymnasietiden. De minnena ledde till många skratt och den ständiga frågan, hur tänkte vi där? (men killar, kläder, hår osv….) Jag vill hävda att jag var smal och snygg runt 17/18-årsåldern, trots att jag såg så tokig ut. Eller jag var mest förvånad över att jag var så snygg. Äh, sak samma. Roligt hade vi i alla fall.
Jag vaknade tidigt i morse och min arm var borta. Jag kände inte min arm. Istället för att gripas av panik och tro att någon kommit och snott armen för mig när jag sov så vred jag lugnt på huvudet för att leta rätt på armen. Mycket riktigt så låg den där ovanför mitt huvud på ett lustigt sätt. Jag försökte flytta armen nu när jag lokaliserat den, men det gick inte alls. Armen var död. Den sov från axeln och ända ut i fingertopparna. Då fick jag med min andra arm lyfta undan den döda lemmen som hängde vid min kropp. Eftersom armen sakta började vakna till liv i den nya ställningen avslutades min fascination med att jag snabbt somnade om.
Jag har just spenderat en timme på tåget fulsovandes. Ni vet med öppen mun, säkert gjort lite konstiga ljud och vaknade med världens ryck. Detta är inget man gör frivilligt och helst inte offentligt. Oftast fulsover jag på tåg. Men that’s just me!
Nu ska jag alldeles strax hoppa av tåget och möta upp mina underbara tjejer!
