Min kaffekokare är söt. Ni vet en sån där pytteliten sak som bara ryms sex koppar, fast då är det mycket små koppar. Den fungerar bra. Alldeles lagom för kaffet blir inte bränt, jag hinner drick upp det innan dess. Även fast den är så himla liten så låter den som om den vore stor. Den låter som om den vore större än en jättestor kaffekokare. Den pustar och frustar och stönar och stånkar. Den den blir tyst så är kaffet klart. Idag lurades den. Den pustade och frustade och stönade och stånkade, sen blev de tyst. Jag blev glad och gjorde mig redo för en snabb tur till köket då den plötsligt börjar pusta och frusta och stöna och stånka igen. Besviket sjönk jag tillbaka på stolen några minuter till. Ifrågasatte hur min trogna lilla vän kan lura mig på det viset. Det var med ledsna steg jag några minuter senare gick och hämtade mitt kaffe.

Bilden har jag lånat från Clas Ohlson, den tidigare ägaren till min kaffekokare

Har inte så mycket att säga idag. Jobbat, läst igen massor med blogginlägg, sett film. Både Röd drake och Bröllopsfotografen. Har ju skånskt besök här också., därav dålig närvaro. Alltid trevligt med en kille som diskar, köper mat och lagar mat. Jag har det allt bra ibland ; )

Jag åt en halv pizza igår. Den andra halvan la jag in i kylen. För att spara på disk så fick besticken åka med in i kylen. Nu vill jag äta min halva pizza, men besticken är så nedrans kalla att jag inte kan hålla i dom. Så nu måste jag vänta. Det är rätt frustrerande att sitta och titta på pizzan men inte kunna äta den. Mest är jag trött. Vill lägga mig i sängen och sova. Men det är en liten (egentligen rätt lång…) skåning som droppar in runt tretiden. Det är fyra timmar tills dess!!! Jag kommer aldrig lyckas hålla mig vaken. Aldrig. Men somnar jag är jag rädd att jag inte vaknar när han ringer. Mycket svårt. Just ja! Min pizza besticken är kanske rumstempererade nu. Eller kanske lite kyliga….

Klockan är snart halv tio. Jag var hemma en halvtimme i förmiddags och duschade. Därefter pizza och massor av film. Nu städar jag lägenheten inför det kommande skånska besöket. Han som droppar in inatt någon gång. När lägenheten är ren och disken är diskad ska jag jobba. Verkligen kul söndagskväll när man har huvudvärk efter gårdagens maraton i vindrickning och helst av allt ligger på soffan under ett täcke.

Idag har jag på mig linne, skjorta, mössa, trosor och tights. När jag var ute nyss hade jag även tjocktröja, halsduk, luva och skor. MEN jag glömde strumpor. Det blev lite tokigt när jag klädde mig för snöstormen.

Idag har vi vindag. Jag har ska snart hälla upp mitt tredje glas och klockan är bara kvart över två. Så kan det gå ibland, det är trevligt. Det kanske är vinet i kroppen som gör min bild så lustig. Jag dricker inte ensam alltså. Eller första glaset drack jag själv, jag var ju så himla sugen. Nu är Anna här. Snart kommer Nicke och Jocke. Kanske droppar in fler folk, vad vet jag. Vin, musik och trevligt sällskap står i alla fall på dagens schema.

Idag (eller möjligen imorgon) fyller min blogg en månad. Alltså en månad på BaraSophia.se, jag minns inte riktigt hur länge jag bloggat på den gamla adressen. På en månad har jag haft 359 unika besökare. Det tycker jag är jätteroligt. Gillar att ni vill läsa och hoppas ni tänker fortsätta läsa. 359 unika besökare är jag jätteglad över, men det gör mig inte rik (varken på kommentarer eller pengar). Så jag tänkte att ni som faktiskt läser och gillar eller ogillar min blogg. Prata lite om den. Tipsa era söta vänner. Länka lite till bloggen. Vi satsar på dubbelt så många unika besökare under nästkommande månad, okej?

Om ni har en egen blogg, så skriv en kommentar. Jag läser er om ni läser min. Deal?!

Vad gör man när man vaknar klockan åtta en lördag och måste kissa? Jo, man går och kissar, med tanken att krypa tillbaka i sängen och fortsätta sova. Bara det att jag på vägen tillbaka upptäckte snöstormen utanför. Blev stående ett tag och bara tittade på all snö. Jag älskar varenda liten flinga, varenda snöhög, varenda isfläck. Bilden, det är mitt fönster. Två våningar upp och där ligger över decimeter snö och balanserar på några centimeters fönsterbläck. Syns kanske inte så bra för allt här är vitt.

Nu sitter jag här som alltid. På min rosa knarriga skrivbordsstol, lutandes mot väggen. Fötterna är placerade på armstödet till soffan. Datorn vilar mellan skrivbordet och mitt högra ben. Jag är lite trött fortfarande, men vaknade liksom av all snö. Jag dricker in gigantkopp med te, fryser lite och funderar över det faktum att jag lika gärna kan börja jobba nu. För det gör vi alla, varje lördag. Vi vaknar vid åtta, tittar på en snöstorm några minuter för att sedan dricka te och jobba.

Jag hade gett upp mååååånga år tidigare.

Pulsat genom oskottad nysnö till tåget. Väntat på tåget. Åkt tåget. Lunkat i lagom takt till tunnelbanan. Åkt tunnelbanan. Lunkat i lagom takt till kontoret. Suttit i möte. Ätit lunch. Suttit i möte igen. Lunkat i lagom takt till tunnelbanan. Suttit fast i tunnelbanan en stund. Sprungit genom centralen för att hinna till rätt tåg. Stått på en kall perrong om väntat på tåg. Nu sitter jag på tåget igen. Hoppas jag får pulsa genom snön hem. Det skulle sluta cirkeln.

Ett spontant asgarv delade jag just med mig till Anna på kontoret, när jag såg detta. Helt fantastiskt. Carola ger parfym till svältande stackars pojke som inte ens går i skola, men luktar gott det gör han! Tur det, för vad vore ett illaluktande liv? Eller framförallt, vad är mat jämfört med parfym? Utbildning är ju heller inget att ha om man inte luktar gott. Bra Carola! Se till att killen luktar gott.