Igår var det jul hos pappa, med våra egna icke-jul-traditioner. Fondue stod på menyn och massor av snack men framförallt bus och gos med en liten bebishund. Johan och Ulrika är hundvakt över jul och lilla söta Samina älskade mig, fast hon skällde ut pappa hela tiden, hihi. Inte varje dag jag ligger på golvet och busas med vovve. Efter maten var det kaffe och julklappar och sen… Spel! Jag och pappa i samma lag mot Johan och Ulrika. På spåret spelades och jag som är urusel på geografi. Pappa tog de flesta frågorna, men även jag lyckades. Speciellt på sista frågan. Ställningen var helt jämn. Vi var båda lagen ett rätt svar från att vinna. Jag hade ingen som helst koll på vad svaret var, men chansade och hade rätt! Vi vann! Wohoo…

Nu ser jag att tomten varit här inatt, för det hänger en strumpa med en julklapp i på dörrhandtaget till rummet. Konstigt det att han bara hittar mig när jag sover hos mamma…

Har jag sagt att jag är bäst på att klä en julgran? Inte? Då säger jag det nu. Jag är bäst på att klä en julgran! Bara så ni vet.

Idag vaknade jag av orden ”Du måste vakna nu, städerskan kommer om en timme”. Gick ner för trappan och då var kaffet klart. Haha, ibland har man det bra. Eller skånska överklassbarn som Stephan sa…

När städerskan kom så flydde jag och mamma. Först på schemat stod blomsterbutik följt av kyrkogården. Igår var det ett år sedan morfar dog, så vi lade blomma, tände ljus och gjorde graven julfin. Mormor på minneslunden fick det precis lika fint. Är där alldeles för sällan, men saknar och tänker på de båda ändå.

Vidare blev det lunch och lite shopping i Höllviken. Mamma köpte en sista oplanerad julklapp, till mig såklart ;) En mysig dag hittills, som fortsätter med jul hos pappa om några timmar. Nu är det dags för kaffe nummer tre för dagen.

Visst har jag haft en händelserik dag. Tåget skulle lämna Karlstad 06.00, men det hade frusit fast. Fick ta nästa tåg till Stockholm, där blev jag placerad på ett tåg mot Malmö, utan sittplats. Blev att hänga i bistron hela vägen, men… Givetvis finns det ett men. Tåget stannar i Lund och säger till alla att kliva av och ta andra tåg mot Malmö, så blev ytterligare ett byte, denna gången pågatåg med typ fyra stopp mellan Lund och Malmö. Till sist var jag i Malmö och på bussen mot mor. 3,5 timmar senare än planerat anlände jag i Malmö, blev ju en liten omväg på 30 mil…

Väl hemma blev det mat, julgranspynt, brasa, glögg och lite till… Nu ska jag fixa iordning ett julkort till mammas gubbe, en tv-serie eller två och sedan bums i säng! Eller sitter i sängen nu, så bums i sömn! Blir väckt så käckt vid nio, då börsen öppnar. Nu julkort!

04.30 ringde klockan imorse. Jättekul verkligen. Fick sovit två timmar, då jag vaknade två gånger eftersom min käre mor påminde mig om att jag inte skulle försova mig, blev jag givetvis rädd för att jag inte skulle komma upp. Det mesta är packat. Ska slänga ner det sista nu och trotsa kyla och snö och gå mot tåget. Aja, bästa att dra mig nu så jag inte missar tåget för att jag bloggar. Återkommer antagligen under resans gång.

Tog en varm dusch och blev röd som en kräfta och fick ett automatiskt insynsskydd då hela lägenheten immade igen. Funderade också lite på det med varm dusch. Varför säger man varm dusch?

Visst, man får känslan av att duschen är skönare om man säger varm dusch. ”Jag ska ta en dusch” låter mer som ett måste, bli ren. En varm dusch däremot är en njutning. Fast alla duschar väl i den temperatur man tycker är skönast oavsett om det är varm eller kallt? Måste man verkligen beskriva temperaturen på vattnet bara för att andra ska förstå att det är skönt? Fast på sommaren säger vi givetvis kall dusch även det för att poängtera njutningen. Lustigt fenomen det där.

Idag har det tvättats. Jag delade med mig av tvättiden till Nicke och fick kollat på mitt eluttag i utbyte. Även mat byts idag. Nicke fick lunch hos mig och ikväll blir det älg och film hos Nicke. Men det är inte bara mys och trevligt idag, ska strax ta tag i packandet, vilket i vanlig ordning skapar lite ångest. En lång varm dusch ska också tas. Fast jag börjar kanske med en halvtimmes vila, lite trött och ont efter maten.

Plötsligt ringde det på porttelefonen och där stod Stephan, efter sin julklappsshopping. Lite kaffe och skitsnack ledde till lite mat och skitsnack. Söndagsmys helt enkelt. Det är precis det jag sysselsatt mig med hela dagen. Suttit i soffan iklädd mjukisar framför någon form av julfilms-matiné-maraton. Inte de bra julfilmerna då, men de funkar. Nu ska jag fortsätta mitt söndagsmysande resten av kvällen.

Förresten så hjälpte Stephan mig med det min man inte klarade av. Han öppnade min saft! Fast nu när jag har fri tillgång är den inte så lockande längre.

Jag har kanske berättat om en singeltjejs bästa vän förut. Polygripen! Nu är det så att han svek mig i fredags. Jag fick inte upp korken på saften och bad min älskade man a.k.a polygripen om hjälp. Han svek. Klarade inte uppdraget. Jag är otroligt besviken på min man. Funderar på att göra slut med honom. Vad ska jag med han till om han inte ställer upp när jag behöver honom som mest. Fast det är jul, ska kanske ge han en sista chans ändå…

Jag har två julstjärnor som jag hänger upp i mitt vardagsrumsfönster varje år lagom till första advent. Stjärnorna är gjorda av silverfärgade träkvistar och har tio små lampor var, en i varje spets och fem samlade i mitten av stjärnan. Mina stjärnor är tända dygnet runt i drygt en månad. De skapar en mysig och julig stämning, precis som de ska. Problemet med detta är att jag är lite orolig över dessa varje år. Tror att om en lampa slocknar, så kommer det börja brinna. Då de endast används intensivt drygt en månad per år, för att sedan ligga i dvala på vinden resten av året tror jag att risken för brand är större.

Allt detta gör att jag räknar lamporna i stjärnorna varje dag. Ibland flera gånger om dagen, men alltid när jag går och lägger mig. Den ena stjärnan ser jag tydligt härifrån sängen, den andra täcks lite av lampan. Eftersom jag inte vågar förlita mig på spegelbilden i fönstret måste jag varje kväll luta mig en bra bit framåt för att kunna se hela stjärnan för att sedan räkna att alla tio lampor lyser. Varje kväll när jag lutar mig framåt för att kontrollera att alla tio lampor lyser, tänker jag på hur löjlig jag är. Ifrågasätter varför jag gör så. Tänker att det är sista gången jag gör så. Nästa kväll finner jag mig själv göra precis samma sak. Jag känner mig sedan ännu löjligare när jag inser att jag aldrig kontrollerar lamporna på min elljusstake i köket, som används på precis samma sätt som stjärnorna.