Jag har vissa tendenser att vilja allt. Det är nödvändigtvis inget dÃ¥ligt, snarare ganska bra. Min chef instruerar vad som är superviktigt och vad som kan göras vid ett senare tillfälle. Jag förstÃ¥r och hÃ¥ller med, men tänker att ‘jag nog kan fÃ¥ allt gjort om jag jobbar över lite varje dag’. Samtidigt har jag ett ambitiöst Ã¥rsmÃ¥l i hur mÃ¥nga mil jag ska springa 2013 (ganska mycket mer än en mil i veckan). Och varje dag mÃ¥ste jag läsa x antal sidor i boken inför träffen med bokklubben jag numera är en del av. Nu fÃ¥r vi inte glömma att jag ska göra matlÃ¥dor till fem luncher i veckan och sÃ¥klart vara supersocial och träffa mina fina vänner typ jämt. Och inte heller glömma alla projekt som pÃ¥gÃ¥r här hemma samtidigt som jag strävar efter ett konstant rent hem eftersom jag hatar smuts. SÃ¥ planerar jag fester, resor, förändringar och annat livskoordinerande som fyller skallen. ”Du mÃ¥ste onanera mer” sa en vän ”det frigör endorfiner och är bra för dig”.

Är det allt? Är onani lösningen till att jag hinner med allt min överambitiösa hjärna vill uppnå?

Önskar jag kunde säga att jag inte är så blek som på bilden, men det är mycket möjligt att bilden gör mig rättvisa. En sak är i alla fall tydligt och det är att luggen behöver få sig en omgång med saxen. Denna vecka har till största del spenderats på kontoret, fullt ös kan man lugnt påstå. Annars har jag byggt en sänggavel (tyvärr inte till mig, för snygg attan blev den), varit ute och sprungit två gånger och haft väldigt ont i bihålorna. Det är som att ha ont i huvudet, fast i ansiktet liksom. Eftersom jag inte hunnit med så mycket mer finns det inte så mycket mer som kommer ur min trötta hjärna just nu. Tyvärr.

Jag vet inte om det här med nyårslöften är min grej eller om det bara är ett kommersiellt trick. Jag tar i alla fall tillfället i akt att sätta upp några mål för mitt kommande år att sträva efter. Ett par saker att ha uppskrivna och titta på när jag kanske blir lite förvirrad och behöver motivation. Målen gäller både karriär, privat och ytligheter. Jag delar med mig av några till er, men de flesta håller jag för mig själv.

- Jag ska bli mer ekonomisk. Inte snål, inte sluta unna mig MEN att äta lunch ute fem gånger i veckan kan bytas ut mot matlådor och de flesta spontanköp behöver nog lite mer eftertanke.

- Jag ska resa mer. Pengarna som blir över när jag är mer ekonomisk ska läggas på resor.

- Springa Malmömilen och Midnattsloppet.

- Ta bättre hand om mig själv. Äta bra, ta hand om min hud och träna mer (vilket säger sig själv i punkten ovan)

Egentligen inte så stora förändringar, bara finjusteringar. Brukar ni avge nyårslöften?

Julen kom och börjar redan suddas ut. Och jag är allt en liten bortskämd skit jag. Tre dagar i Falsterbo med all sorts familj (den ingifta, den med blodsband och bonusfamiljen från barndomen), massor av mat och några paketer har gjort mig gott. Visserligen har varit drabbad av dödsförkylningen och blivit serverad te med congac av mamma, men jag har också fått massa kärlek, en byrå, en ny servis och en mff-halsduk. Ja, och en del annat fint också är ju fasligt bortskämd ibland! Så nu önskar jag er alla en god fortsättning. Själv ska min kommande lediga vecka spenderas med garderobsrensning, bokläsning och trevligt umgänge. Och nyår såklart!

I veckan skaffade jag ett Traderakonto. Tänkte nämligen spendera min julledighet med lite rensning här hemma och kanske även fylla på kontot genom att sälja av lite saker. Därav Tradera. Klickade runt lite för att klura ut hur det fungerar, prisbilder, fraktkostnader, beskrivningar, bilder och annat som kan vara bra att veta.

Så blev jag förälskad i en väska (såklart!) och lade ett bud. Nu leder jag budgivningen och är alldeles lycklig över detta. Det är en jättefin väska, verkligen. Har inte ens vågat klicka in och titta på skor ännu. Herregud! Den här Traderagrejen kommer inte vara bra för mitt shoppingbeteende och det är ytterst tveksamt om jag kommer gå plus med medlemskapet.

Jag läser om flickan i Örebro som försvann idag. Det visade sig att hon var hon en kompis och lekte och mådde alldeles utmärkt. Under tiden letade polisen efter flickan.

Jag försvann en gång. Okej det hände nog mer än en gång. En gång försvann jag så mycket på ett köpcentrum att jag fick gå till informationen och be dom ropa efter min mamma, stackarn var alldeles skräckslagen medan jag var lugn, jag visste ju var jag var och kände mig inte så försvunnen.

En sommardag var jag ute och lekte. Ja, vi lekte utan större tillsyn i vårt lugna bostadsområde, alla tog hand om allas ungar och skrek man tillräckligt högt var det alltid någon som kom. Just denna dag lekte jag ensam, eller så var på väg från en kompis när jag såg att Bengt flyttade in. Jag berättade för Bengt att mamma visste var jag var och så hängde jag hos gubben när han packade upp. Vi pratade om viktiga saker i en liten flickas liv och tittade på alla hans spännande saker.

Under tiden jag skaffade en ny kompis var mamma säkert halvt panikslagen. Hon gick säkert ett par varv i området och ropade, men ingen hörde henne speciellt inte jag. Efter ett par timmar återförenades vi. Om det var Bengt och jag som kom överens om att det var dags för mig att gå hem eller om det var mamma som ropade så vi hörde kommer jag inte ihåg. Men mammas suck av lättnad som snart övergick till en föreläsning om hur viktigt det är att berätta var jag är någonstans kommer jag ihåg mycket väl.

Japaner har mycket roligt för sig och de gillar sina skyltar. Här är ett gäng som lyckades fastna på min kamera.

Efter ett tag som singel, kanske för lång tid i vissas ögon, men ska jag vara ärlig så är singellivet oftast rätt härligt. Jag behöver inte äta middag varje kväll eller diska varje dag. Jag kan prutta när jag vill och ingen ifrågasätter varför det finns skor över hela lägenheten.

I alla fall så har jag ju självklart funderat på vad som är fel på mig. Efter noga granskning är det inte så mycket fel på just mig. Och antagligen är det inte så mycket fel på killarna jag dejtat heller. Men någonstans går det snett. Visst kan det vara så att jag inte träffat rätt, eller att jag ratat de bästa exemplaren. Antagligen så vill jag bara ha den jag inte kan få. Tröttsamt beteende kanske, men en rolig jakt (trots att jag verkar förlora ständigt).

Just det felet! Jag är bra på att ragga/bli uppraggad. Lyckas hålla killens intresse tillräckligt för att han vill veta mer och träffa mig mer än en gång och behålla kontakten med mig. Jag är också väldigt bra på att vara flickvän. Problemet är ju det mittemellan. Att efter uppraggningen bibehålla intresset hos objektet (sorry för ordvalet killar) så att jag får visa upp mina fantastiska kunskaper som flickvän.

Tro inte jag är en bitter singel. Nejdå, mest är jag fascinerad över hur människor agerar mot varandra och mina egna svagheter jag inte lyckats förbättra. Mitt singelliv är jag himla nöjd med, jag kan ju dansa naken i vardagsrummet utan att bli ifrågasatt av någon som tycker det är ett märkligt beteende.

Inte varje lördagskväll man får gå på middag med sin bästa bästis. Kvalitetstid liksom. Dags att göra mig tjusig inför dejten. Förresten så är min lugg tillbaka. Förfest för en vecka sedan. En kökssax. En modig vän. Ett klipp. Dönöjd är jag och känner mig som Ronja Rövardotter med min rufsiga kalufs.

Jag är hemma igen. Tillbaka pÃ¥ jobb och allt. Har inte glömt er, kameran är full av bilder till er. Sladden ligger pÃ¥ lämpligt ställe som jag inte kan hitta, kanske för att jag inte riktigt letat sÃ¥ noga. Är nämligen rätt upptagen. Skyndar mig hem frÃ¥n jobb för att syssla med saker som kräver att jag tänker, koncentrerar mig och sÃ¥ tar det himla massa tid. Kanske blir det bra till slut, kanske inte. Jag är i alla fall motiverad till tusen. Och nu mÃ¥ste jag sova. Är nÃ¥gonstans mellan Japan och Sverige tidsmässigt, men det är nog lika bra för jag har inga problem att kliva upp när klockan ringer pÃ¥ morgonen. Ã…terkommer självklart om fantastiska Japan. När sladden är funnen dvs…