Eller, jaa…. nästan iaf.
Jag kan bli mysdeppig, tycka att det är mysigt att ligga i min säng, lyssna på deppmusik och må dåligt. Jag kan alltså njuta lite av att må dåligt, jag vet det är underligt, men antar att det rinner en masochistisk ådra genom min lilla kropp. Detta kan jag förstå. Det jag inte förstår är att jag omedvetet lockar fram detta apatiska tillstånd. Jag vet vad som får mig att må dåligt, men ändå så utsätter jag mig för det, hemsidor, bilder osv… Som idag tex. Jag har varit jätteglad i två dagar, lite bitter kanske men det tillhör, så sitter jag på jobb och har lite att göra så jag passar på att slösurfa lite på nätet. Givetvis styrs mina klick mot det jobbiga och hux flux så sitter jag här och tycker synd om mig själv. Men det är inte synd om mig, jag får skylla mig själv som håller på så här!!!
Jag har fler exempel på min masochism, bjuder kanske på en lite senare, nu ska jag jobba vidare!