Jag kunde inte förstå hur jag skulle ta mig ur sängen när klockan ringde i morse. Så jag stannade kvar. Tog sovmorgon och hoppade föreläsningen. Vaknade och trodde jag snart skulle börja jobba. Dubbelkollade schemat – som tur var innan jag klev ur sängen – och mindes att mitt pass hade kortats ner. Jag börjar inte förrän två. Det känns lite onödigt att bara jobba tre timmar, men det är bättre än inget.

Jag ligger fortfarande kvar i sängen. Kommer liksom inte ur. Ligger med datorn och tar igen förlorad datortid. Jag tänker, klurar och funderar en del också. Det började jag redan med igår. Känner mig lite smådepp, men så är det ibland. Egentligen har jag massor att göra, men jag ligger bara här. Får göra allt en annan gång. Nu ska jag mysa med vemodet och snart ta mig till jobb.