Okej, erkänner tre timmar sömn gav kanske inte jättemycket. Märks speciellt nu, sitter på kontoret i Stockholm och kan knappt hålla ögonen öppna. Det värsta är att herr Ordförande är sen! Jag kan inte göra något utan han, han har pengarna och nyckeln till källaren med foldrar. Så jag sitter och väntar på att bli tokstressad om ca 20 minuter. Borde få i mig litta lunch med, eller brunch blir det om inte kaffet räknas som frukost. Det andra som retar mig kopiöst är herr Vice som pratar hela tiden, högt för sig själv och ibland får han för sig att fråga mig något oviktigt. Känns som att mat och sömn vore vettigt för fröken just nu. Bitterheten lär försvinna. Önskar klockan vore sex, då blir det vin, öl och massa go mat. Fan, fel kjol med mig för att äta i…