Litegrann vill jag packa min väska och fara hemåt. Inte så som när jag var liten och magen knöt sig och jag kände mig ensammast i världen. Det är inte heller för att jag inte trivs här på min luftmadrass hos min bror och svägerska. Här lever jag nästan lyxlivet. Häromdagen kom jag hem från jobb och upptäckte att min bror har tvättat och hängt upp mina trosor på tork. Promenadvägen till jobb är väldigt kort och sällskapet är utomordentligt trevligt.

Men jag längtar efter min lägenhet. Mina saker, min säng. Att få pyssla och pilla med mina små prylar. Köpa blommor, drömma om matbord och garderobsrenovering (gör jag visserligen ändå, men det är enklare att visualisera hemma). Vara husmoderlig, en slashas och en grinolle precis samtidigt. Det är svårt att se slutet nu, 10 dagar in, när det är fyra veckor kvar. Det vore bra om det gick snabbare. Annars får jag ta en natt i lägenheten, sen lär jag med glädje återigen fly till destinationer med toalett.