Stunden jag vaknar. Den sekund medvetandet åter finner sin plats. Då vet jag att något är fel. Med ett ynkligt och besvärande stön vänder jag mig om i sängen. Kroppen jobbar febrilt för att hitta felet och plötsligt står det klart. Halsen är öm och tjock och näsan är nästan helt täppt. Det här var inte vad jag hade planerat. Efter en varm dusch sitter jag här med mitt te. En kopp honungste med alldeles för mycket honung och mitt nya mantra ignorera, ignorera, ignorera…