Denna blogg känns som en klagoblogg emellanåt. Jag ber om ursäkt för det och tvingar er självklart inte att läsa mina klagoinlägg. Det är bara skönt att skriva om det ibland och det är faktiskt min blogg. Som idag, helt orkeslös. Trots över tio timmars sömn och en tupplur på eftermiddagen är jag trött, orkeslös och lite lätt grinig. Det blir inte bättre av att magen krampar på och jag har fått världens huvudvärk, eller det kanske är på grund av det jag är orkeslös?

Min lägenhet ser ut som Bagdad efter bombningarna. I hallen möts jag av en hög med post som samlats under drygt en veckas tid. Det står två ouppackade väskor med kläder precis bredvid min postsamling och lite däremellan och överallt ligger det skor utspridda precis överallt. Halva min soffa extraknäcker som garderob och mitt golv är en samlingsplats för mina strumpor. I köket står odiskad disk och badrummet är avloppet fullt av hår.