Ni vet när man är så trött att ögonen inte riktigt orkar vara öppna av sig själva? Det känns som man varit vaken närmre ett dygn och det enda som cirkulerar innanför skallbenet är vila. Tankarna fastnar halvvägs och jag sitter kvar med ett tomt vakuum till hjärna. Så känner jag mig nu. Ändå har jag bara varit vaken sju timmar.

När inte ens kaffe hjälper finns det bara en sak att göra. Jag motstår all frestelse att lägga mig på soffan och tvingar mig själv att jobba. Med stor ineffektivitet och halvdant resultat producerar jag en annons. Det vill säga ett utkast, dagens arbete skulle jag inte vilja påstå vara högkvalitativt utan ska självklart göras om imorgon.

Jag som såg fram emot den nya veckan så mycket. Jag vaknade arg. Inte bara på fel sida och lite grinig, utan arg. Vägrade svara i telefon och ha mänsklig kontakt. Som tur är så går det över. Just fått i mig frukost och humöret börjar vända. Ska iväg och handla snart, börja jobba på listan jag gjorde igår och vara grinig i mitt arbetande. Eller kanske arbeta bort grinigheten. Lika bra att sätta igång, eller vad säger ni?!

Det är okej för er att tycka jag är dum i huvudet nu. Sitter nämligen här och skriver ihop en liten lista på allt som ska göras nästa vecka. Och jag längtar till imorgon. Jag längtar till att få känna mig duglig, att arbeta nästan all vaken tid. Kombinera skrivbordsarbete med lägenhetsarbete. Denna veckan blir jag klar, det har jag bestämt.

De flesta vill ha semester och njuta av ledighet. Jag vill komma igång och jobba hårdare än på länge. Sedan min flytt från Karlstad, under min mellanlandning hos pappa och nu de första veckorna i Malmö har allting varit lite upp och ner. Jag vill inte ha det stökigt och rörigt här. Det ska inte stå två kartonger ouppackade. Jag ska inte blogga och skriva så dåligt som jag gjort ett tag nu.

Jag ska rätta till detta nu. Därför en väldigt lång att-göra-lista till kommande vecka. Och jag längtar tills jag börjar stryka saker från listan, tills små projekt blir klara och tills jag jobbar alla vakna timmar på dygnet (nästan i alla fall). Imorgon börjar jag. Jag längtar. Vet att många fasar måndagar, men jag gillar måndagar. En helt ny vecka full med nya utmaningar. Vem kan klaga på det?

Sitter och ser friidrott såhär på söndagskvällen. Det är höjdhopp. Emma Green hoppar högt och verkar klara sig hyffsat. Så ser jag de som river. I kanten av bilden ser man då hur den röda flaggan höjs. Jag undrar bara varför? I längdhopp behövs den röda flaggan, det kan vara rätt svårt att se övertrampet. Men i höjdhopp sys det väldigt tydligt att ribban inte ligger kvar. Är det inte lite dubbelt att även ha flaggan? Jag menar, om man inte ser att ribban rivs, då ser man inte heller den röda flaggan höjas.

Jag sitter här och minns tillbaka till den tid då jag hade hud på mina stortår. Det vill säga igår. Sen hände något med kombinationen skor + fötter och huden på stortårna försvann sakta men säkert under kvällen. Jag anser att skorna är värda det, men får gnälla lite ändå (jag har för guds skull nästan ingen hud på mina tår).

Ska ge mig ut på frukostjakt nu. För mögligt bröd går inte hem hos denna kvinna idag. Jakten sker i flip-flops. Inte för att samla smuts i såren, utan för att undvika extra skav på de redan befintliga skaven. Och plåster. Äh, jag är för hungrig för att tänka.