Oh deer!

Hjort

Obs! Djuret på bilden har inget med olyckan att göra – foto: Sven Lönnergård aka pappa.

Min lördagsnatt blev inte som planerat. Planen var att agera chaufför och hämta upp vän i Köpenhamn och leverera denne vän till Trelleborg och slutligen leverera mig själv till Malmö. Men jag kom knappt ut ur Malmö.

Just som jag kört på motorvägen tar resan slut. Ett rådjur alternativt en hjort (det rådde skilda meningar på plats) stod/hoppade ut framför bilen och det smällde rätt rejält. Jag tror att smällen var rejäl, mitt minne från själva olyckan – de få men hemska sekunderna – är inte helt tydligt. Bilen blev skrot, det stackars djuret dog på studs och jag klarade mig mirakulöst bra.

Brandhjälm

På stapplande ben tog jag mig ur bilen (vars varningsblinkers inte längre fungerade, det rykte från motorn och bilen läckte både olja och diesel) och ringde 112. En taxi med två passagerare stannade och agerade hjältar (en annan bil hade tidigare saktat in, men körde snabbt iväg när de såg att jag rörde på mig – hur kan man göra så på en olycksplats?). Handlingskraftigt satte de mig i taxin för värmens skull och försökte varna andra bilar om olyckan tills ambulansen kom. Mina tre hjältar försvann innan jag hann säga ett ordentligt tack, men de förtjänar både kramar och blommor och medaljer för sin enkla men ack så viktiga insats.

En ambulans, två brandbilar, en polisbil och en bärgningsbil. Och så chockade jag i mitten. Jag blev väl omhändertagen av dessa helt fantastiska människor, som undersökte mina skador (alltså inga skador), pratade med mig, höll mig sällskap och såg till så att jag kom hem ordentligt. Jag blev såklart rejält chockad och var skakig flera dagar efter, men mår nu mycket bättre. Jag är öm i muskler i rygg och nacke, men det är ingen fara och kommer bli bra enligt både läkare och sjukgymnast.

Jag är så otroligt tacksam över att det trots allt gick så himla bra. Att det finns fantastiska människor som vill stanna och hjälpa. Att Sverige har väl fungerande samhällsfunktioner med riktiga hjältar anställda. Att jag har vänner och familj som hör av sig för att höra hur jag mår. Tack, tack, TACK! Ni är helt underbara 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *