Vi hade strömavbrott nästan en och en halv timme på jobb idag. Det får mig alltid att inse hur beroende vi är av elektricitet. Ena datorn (den stationära) slocknade direkt. Då startade jag den gamla bärbara pc:n, men då fattades jag ju internet som går via en router som är inkopplad i väggen. Tänkte att faxa kan jag! Det går ju via telejacket, men faxmaskinen är ju även den inkopplad i väggen. Letade rätt på ett mobilt bredband och fick internet i den bärbara, men hade lågt batteri så det sparade jag på genom att inte använda datorn. Tur att jag har två iPhones, min kollega en iPhone och en iPad det var så vi jobbade den stunden utan ström. Så slog det mig att snart är det Earth Hour. Kolla in filmen nedan och släck lampan på lördag.
Tänk att få bo i ett litet hus på stranden. Börja varje dag barfota i den varma sanden och livet vore som en romantisk komedi utspelad längs den italienska kusten. Inte behöva frysa och leva livet nästintill bekymmersfritt. Ja, drömma får man.
Idag har jag trott jag varit sjuk, fast att jag mått bra. Låt mig förklara; Jag har varit varm, mitt normaltillstånd är att frysa. Jag har nyst tre gånger och behövt snyta mig säkert fyra. Jag är fruktansvärt trött, har magkatarr och deppar efter agerat verbal slagpåse i helgen (den fruktansvärda tröttheten börjar bli normaltillstånd, magen påverkar inte mycket mer än matlusten och det är mest dumt av mig att ta åt mig av de hårda orden, jag vet bättre än så). Dessutom har jag lite ont i halsen, men bara väldigt lite, knappt märkbart faktiskt. Annars mår jag bra. Så egentligen är jag frisk, blir bara så misstänksam av att jag inte fryser och dessutom nyser.
Och jag får bo hemma en vecka till. Det känns bra att landa här lite, för sedan har jag fyra veckors boende fixat och då återstår endast de sista två. Planering gör mig lugn även om planen inte följs när det väl är dags. Tydligen så är inte stambytet en vecka sent. Det är alldeles prick i tid enligtdet nya tidsschemat ingen av oss boende fått ta del av. Fantastiskt att kommunicera med byggkillar, verkar som att de tror att deras arbete inte påverkar de som bor i lägenheterna. Nu ska jag googla badrumslampor och somna tidigt. Svårt att få till tio timmars sömn på vardagar så jag är glad om jag får sju eller åtta.
Hade planerat en springtur efter uppvaknandet idag. Tji fick jag. Lite halsont och störtregn har stoppat mig. Kanske bäst för jag behöver stressa ner. Vet inte var stressen kommer ifrån men symptomen finns det många av. Öm och känslig mage blir magkatarr, jag är lättirriterad, glömsk som attans (vilket jag inte är vanligtvis), konstant huvudvärk och fruktansvärt trött.
Jag skrattar åt mig själv när jag glömmer ta deo på morgonen. Eller sitter i flera minuter för att minnas hur sjuk stavas. När jag tappar bort glasögon som legat på samma ställe hela tiden, får en örfil av trötthet innan klockan slagit tio eller när jag väljer te framför kaffe för att slippa den brännande känslan i magen. Men det är inte så kul. Jag vet att jag inte brukar vara så här.
Vintern har varit kämpig med både jobb och skola och nu väntar sex veckors boende i kappsäck. Det är stressande. Några av veckorna är boende fixat, andra är fortfarande ovissa. På jobb händer mycket, det är lika delar roligt och jobbigt. Och jag trivs väldigt bra med både jobb och privatliv, men saknar nog stabilitet. Och just nu försvinner den största stabiliteten i mitt liv, mitt boende. Kanske att jag finner ro i nya rutiner med kappsäcken, men mest längtar jag till badrummet är klart och jobbet mer roligt än jobbigt. Det sker ungefär samtidigt och tills dess härdar jag ut och kämpar på. Man får jobba hårt för att nå sina mål. Inga konstigheter.
Och idag myser jag i soffan tills jag ska hämta på flygplatsen. Sen fortsätter jag mysa, tror det kan vara bra för mig.
IgÃ¥r efter jobb kom jag hem packade upp en väska för att sedan packa den igen. Jag rände runt och donade, slängde ner saker i väskan och kände mig redo att Ã¥ka. DÃ¥ kom jag pÃ¥ glasögonen. Var tusan var dem?! Letade igenom väska och lägenhet utan resultat. Tänkte att jag glömt dem i Falsterbo och letade igenom hela huset när jag kom ner. När jag inte fann glasögonen blev jag förvirrad och fundersam. Hur kan ett par glasögon försvinna?! Visst hade jag lagt ner dem i väskan sist jag Ã¥kte frÃ¥n Falsterbo? Hade jag missat dem i lägenheten? Öppnade väskan och där lÃ¥g mina glasögon i sitt fodral i en hörna under en tröja. Suck…. De hade blivit nedlagda i väskan men aldrig uppackade. Jag som tyckte jag letat i väskan…
Igår på Bauhaus stod jag i höga klackar, kjol och kappa. Ansiktet var sminkat och håret borstat och luggen uppsatt med klämmor. Med vänsterarmen höll jag min leopardmönstrade clutch. I högerhand höll jag min telefon och pratade om tärneklänningar. Där stod jag mitt i Bauhaus badrumsavdelning, valde toapappershållare och krokar och såg ut (och pratade) som om jag tillhörde en helt annan butik. Och de riktigt händiga och smutsiga killarna i arbetskläder tittade på mig som om jag var en okunnig alien. Jag visste inte att dresscoden var smutsig och osminkad på byggvaruhus.
I lördags hade jag gäster och som förberedelse flyttades möblerna runt. Köksbordet hamnade i vardagsrummet och skrivbordet föstes mot hörnan. Mellan bordet blev en två decimeter springa. För att tända lampan, vars knapp plötslig var svårnådd, behövde huvudet vara ungefär mellan borden. Inga problem, tänkte jag. Först slog jag i ena sidan av huvudet lite nätt och som reaktion på det ryckte jag huvudet åt andra hållet. Där stod det andra bordet. Bordskant mot ögonbryn och en liten tår smög sig fram i ögat.
Oj, vad ont det gjorde och fortfarande gör. Öm som attan är jag! Dock är jag glad att jag inte fick blåmärke eller blåtira, vore just snyggt att komma med blåslaget ansikte till jobb en måndagsmorgon. Men mest skrattar jag åt mig själv och min förmåga att studsa huvud mellan bord.
Just skickat in veckans andra skoluppgift och tänker belöna mig med sömn. Sömn behövs för ytterligare tre skoluppgifter ska skickas in denna vecka. Ser ni vilken perfekt dregelmun jag fick till?! Utan underläpp, halvöppen mun och med mungipor som är riktade nedåt.
Igår var det ju alla hjärtans dag, vad tycker ni om den dagen? När jag var yngre kunde jag tycka det var sorgligt att vara singel den 14 februari, men hade jag kille tyckte jag det var en löjlig dag. Jag är av den åsikten att man uppvaktar sin partner lite då och då en kaffe på sängen, en extra kram eller kanske efterrätt på en onsdag. Gör man det känns alla hjärtans dag liksom överflödig. Påtvingad på något sätt. Man ska ju visa att man älskar sin partner utan att det står i almanackan. Fast en extra anledning till trerättersmiddag är ju aldrig fel!
