En motiverad måndag

Det var skönt att kliva upp idag och gå till jobb. Dagarna känns mer motiverade och jag får massor gjort, dock har jag varit dödstrött efter Oscarsnatten. Sedan jag kom hem har jag både diskat och sökt jobb och fixat med lite småsaker trots en heldag på jobb och brutal huvudvärk (jag måste lära mig dricka vatten under arbetsdagen!). Jag önskar jag fick gå till ett jobb varje dag.

Idag har jag lärt mig att jag väldigt sällan sträcker ut armen på jobb. Igår började det nämligen skjuta ut smärta ur min armbåge när jag sträckte den rak (legat konstigt?) och idag på jobb gjorde det bara två gånger. Jag jobbar med krokiga armar tydligen. En lärdom jag kanske inte kommer ha så mycket nytta av, men som passande nog kom på internationella musarmsdagen. Inte för att jag har musarm, har inte ens en mus. Jodå, det finns en sådan dag också, kanske även det kunskap jag inte kommer ha någon nytta av. Nu ska jag nyttja den sista gnutta energi i min kropp för kvällen innan sömnen fyller på förråden.

Som en vildvuxen sommaräng

Det här fina teet fick flytta hem till mig häromdagen. Med smak av passionsört, lavendelblomma, citrongräs och pepparmyntsblad, det luktar, smakar och ser ut precis som en sommaräng. Och förpackningen är ju så fin att man inte kan sluta titta på den.

Idag drivs jag av koffein

Jag hade en bra natt med Oscar. Såg nästan hela röda mattan innan jag ofrivilligt tog en tupplur. Sedan såg jag rätt mycket av prisutdelningen innan jag återigen somnade. Natten spenderades självklart i soffan i världens ljusaste vardagsrum, mitt alltså. Så tidigt i morse vaknade jag igen. Tror ni jag var smart och flyttade in min sömn till det mörka sovrummet? Icke! Så idag är det med en fejkad pigghet jag går till jobb. Inatt ska jag sova i min säng och det ska bli härligt.

Oscar, jag är redo

Blomkål, gurka, rädisor, chips, dippa och cola nu fattas bara Oscarsgalans start. Traditionen är väl mest att jag somnar innan röda mattan, däremot borde jag få högsta betyg i försöka vara vaken. Nu ska jag koka kaffe. Måste vara vaken och redo!

Förresten tycker ni mina bilder blivit konstiga så är det för att jag har en ny app till min iPhone och måste testa allt. Håll ut, snart är de kanske mer normala igen.

Söndagen som heter Grå

Efter en första plågsam timme på jobb igår kom jag igång och magen var förträngd. När vi städat klart framåt kvällen, gick jag hem för en snabb dusch med mat (alltså jag åt inte samtidigt som jag duschade) sen gick jag hem till fina Emma och Erik. Med mig hade jag onyttigheter i form av läsk och chips. Vi såg Melodifestivalen och spelade piratspel. Jag och Emma blev utklassade av Erik. Trots det hade jag världens mysigaste lördagskväll.

Idag är allt grått. Jag hade hoppats på lite sol och en långpromenad. Istället är allt grått, jag är uttråkad, rastlös och inte alls sugen på något. Har lite ångest över diskberget och dammtussar jag inte är sugen på att ta tag i. Däremot så klarar jag inte av att ha stökigt och smutsigt längre. Tvärtom var jag som ung, då kunde jag inte bry mig mindre om smuts och stök.

Idag saknar jag lite sällskap kanske. Någon att strosa med, samtala lite då och då med och titta på i smyg. I brist på denne någon får jag bestiga diskberget själv och dansa med dammsugaren och kanske gå ut med hörlurar som sällskap. Men det är inte fy skam det heller; en söndagskväll med Sophia i ett nystädat hem och kanske även med nylagad mat.

Mina tankar om Melodifestivalen del 4

Melody Club – Jag hade rätt höga förväntningar pÃ¥ Meody Club. De infriades inte. MEN jag blev ändÃ¥ förundrad över att de kom näst sist. Jag ogillar inte lÃ¥ten, men tror inte den kommer till sin rätt i Melodifestivalen. Det är rätt dÃ¥ligt ljud, av nÃ¥gon anledning, och det känns som lÃ¥tarna försvinner, speciellt denna. Jag inväntar radio-versionen.

Julia Alvgard - En trevlig låt, men man vinner inte med trevlig. Egentligen en ganska bra låt, men detta är en P4 hit inte en melodifestival hit

Lasse Stefanz – Nej, nej, nej. Dansband kanske säljer skivor (mest för att deras mÃ¥lgrupp inte fattar att man kan lyssna utan skivor) men ett dansband kan inte representera Sverige i Eurovision. Hellre Babsan. Sök till Dansbandskampen istället och lÃ¥t oss andra vara!

Linda Pritchard – Äntligen den balladen jag har väntat pÃ¥ dessa veckor. Den är mäktig och funkar pÃ¥ en stor arena. Sen är den fylld av klyschor; vindmaskinen, desperat liggandes pÃ¥ knä och sjunga, de dramatiska handgesterna, men de kan jag ha överseende med.

Anders Fernette - Snark, vad tråkig kille. Tar man in cirkuskonstnärer på scenen är det för att dölja något, som en tråkig låt.

Linda Bengtzing - Äntligen schlager! Däremot är en kycklingklänning med vadarstövlar aldrig okej. Byt kläder och det kommer gå bra för henne i globen. Om det kommer gå hem i Tyskland? Aldrig, men det är svensk schlager i alla fall.

Nicke Borg – Ã…terigen höga förväntningar och visst var den bra. Mest imponerande att han lyckas med sina gnällande ljud hela lÃ¥ten igenom. Hans byxor var frÃ¥n 1920-talet och när han tar av sin kavaj ser han oproportionerlig ut. Tanig överkropp, stort huvud och för stora byxor. Men pÃ¥ nÃ¥got underligt sätt funkar lÃ¥ten.

Love Generation – Fyra snygga tjejer, med olika hÃ¥rfärger/frisyrer är ett välbeprövat koncept som alltid funkar. Och sÃ¥ med ett gäng bra lÃ¥tskrivare och du har en hit. Det krävs inte mer än sÃ¥ för att skapa en en ny danshit. Och deras scenkläder var klockrena!

Det var längesen

…jag var pÃ¥ caféet och jobbade. TvÃ¥ veckor sedan för att vara exakt. Idag är det dags igen. Just nu känns det inte som att det är med pigga ben jag kommer traska dit. En dÃ¥lig natt och en mage i kaos är inga bra förutsättningar. Min mage krampar sÃ¥ mycket att man skulle kunna tro att den försöker vinna ett pris i kramp. Jag vill helst ligga i fosterställning och klappa ömt pÃ¥ magen nÃ¥gra timmar, men det fÃ¥r jag inga pengar för. Det är dryga tvÃ¥ veckor kvar till operationen, sen slipper jag nog detta.

Mamma tycker inte att jag har klagat och gnällt så mycket. Jag tycker jag har klagat hål på mina egna öron. Är liksom trött på att klaga över magont och illamående. Istället säger jag oftast att allt är bra.. Har ju blivit en expert på att ignorera och dölja smärta. När ingen ser tar jag mig åt magen och grimaserar, annars håller jag god min. Men det är kanske typiskt svenskt, vad vet jag. Nu tar jag mig i kragen och går bort med ett leende på läpparna i hopp om en lugn lördag på jobb. Lugnt kommer det nog inte vara, det är både sol och lönehelg, men tiden kommer nog gå snabbt.

Jag vann!

Sjuttiofem spänn! Ett välbehövligt inslag i min fattiga ekonomi. Men det känns inte okej att lösa ut sjuttiofem kronor, så de ska investeras i nya lotter och hoppet om nya vinster. Nu vänder det, jag känner det, rikedom here I come!

Fredagsfin

Eftersom det är fredag tänkte jag vara lite extra fin idag. Jag har absolut inga planer, men osminkad och mjukisar blir lite deprimerande i längden. SÃ¥ jag slängde pÃ¥ lite smink, borstade hÃ¥ret och tog pÃ¥ mig en rutig kjol och en tröja med en rosett. Kjolen har jag inte använt pÃ¥ nÃ¥t Ã¥r och den har blivit för alldeles stor, men desto bekvämare. Bara en sÃ¥n sak gör en lycklig, även tröjan känns ovanligt stor. I alla fall sÃ¥ sitter jag här med mitt kaffe och tänker jaha, nu dÃ¥? Kanske att nÃ¥gon vill leka med mig idag? Men alla verkar sjuka och ovilliga att umgÃ¥s. SÃ¥ jag tar en promenad istället. Kjol och gympadojjor borde bli modernt snart…

Degklump no more

Min degklumpsmage ska vara borta till sommaren. DÃ¥ är det en tajt mage som gäller. Och till motivation har jag satt upp en tjockistabell pÃ¥ väggen. Varje mÃ¥ndag väger jag mig och blir fylld av motivation. Varje dag ser jag den där den sitter pÃ¥ väggen och hÃ¥nar mig. Nu ger jag mig ut pÃ¥ powerwalk och sedan ska jag göra en miljon sit-ups, typ…