Bröllopsfotografen

I mÃ¥ndags fick jag hem mina tre filmer jag beställde häromdagen. Ni vet de gratisfilmerna. En av filmerna var Bröllopsfotografen, den hade tydligen dvd-premiär i onsdags. I alla fall sÃ¥g den idag för andra gÃ¥ngen. Den är ju sÃ¥ bra. Björn Starrin är helt fantastisk. Humorn är underbar, kommentarerna… ja, allt. Filmen var i min ägo i mindre än en vecka innan den kidnappades av Stephan som ville se den en andra gÃ¥ng ikväll.

Eftersom dagen spenderats med att straffa Stephan för den tidiga väckningen, det vill säga se tre filmer och några avsnitt Entourage, har det inte blivit mycket vettigt gjort här hemma. Tur är det då att dagen inte är slut ännu. För här ska det upprättas en bokföring. Roligare kan man väl ha en söndagskväll, men va fan. Någon gång måste det ju göras och varför inte nu?

Söndagsmorgon

Blev väckt kvart i Ã¥tta. Det ska straffas. Efter 45 minuters telefonsamtal och 1,5 timmes msn:ande fÃ¥r han besök. Nu ska stackaren underhÃ¥lla mig hela dagen lÃ¥ng. Muahahahaha…

Tummen upp

Tummen upp för mitt übercoola plåster med döskallar på. Och tack hjärnan för att jag fortfarande blir lycklig över plåster med mönster!

Likt en rockstjärna

Köpte nya solisar idag. Riktigt fynd, bara 59 kronor. Toppenbra, speciellt med tanke på att jag köper runt fem solbrillor per år. Eftersom det inte är någon sol så låtsas jag att jag är rockstjärna här hemma. Det vill säga att jag går runt halvnaken med rufsigt hår och solbrillor. Spenderar lite för mycket tid framför spegeln för att jag ska kallas normal. Än så länge dricker jag bara kaffe, men snart korkas vinet upp och jag blir ännu mer rockstjärna.

Pippi Långstrumps tröja

Jag vill ha en Pippitröja! Det känns som det ultimata plagget i vår/sommar. Tänk er själv ihop med jeans eller jeansshorts och mina röda gummistövlar. Jag vill se ut som Pippi! Var hittar jag en sådan tröja?

Ã…rets första vurpa – check

Insåg för en liten stund sedan att flera decimeter snö som legat hårt packat på trottoaren under flera månader blir isbana när det töar. Jag menar ISBANA. Klarade mig nästan hela vägen hem men precis när jag vände mig för svängen ner för den lilla backen mot min port gick det inte längre. Jag trillade. Det kändes lite slow motion i fallet, men sen gick det snabbt. Jag flög upp, rättade till mössan som hamnat framför ögonen samtidigt som stegen styrdes snabbt mot porten. Tror ingen såg mig, men skammen och vetskapen om att jag halkade och trillade är stor. Hade lika gärna kunnat trilla mitt i stan framför 374 stirrandes människor. Skammen är påtaglig. Hjälp mig göra trilla till en bra grej, en sak att vara stolt över. Jag är mest stolt över att jag klarat mig från trilla så länge, men lovar jag att göra mitt bästa för att skryta om vurpan hela helgen.

Soffbyte

För att inte dö av utråkhet och tristess gick jag från min soffa till Stephans soffa. Eller fåtölj, för han har ingen soffa. Och där ser ni en bild av mig tittandes på tv hos Stephan. Tro det eller ej, men det är så jag ser ut när jag ser tv här. I alla fall just nu. Sist fick jag kommentaren att jag var kompakt när jag bökade runt och försökte ligga bekvämt i en liten fåtölj. Nu blir det film och kanske lite bökande för att få fåtöljen bekväm. Tvivlar på att ordet kompakt kommer nämnas idag dock.

Paus

Idag är jag mycket piggare. Sov visserligen nästan 25 av 36 timmar mellan onsdagskväll och fredagsmorgon. Ögonen klarar av att vara öppna flera timmar i taget nu, ingen form av attacktrötthet har ännu visat upp sig. Fortfarande lite sliten dock. Vet ni?! Idag är fredag, helt tokigt. Känns som jag tappat bort tvÃ¥ dagar denna veckan. Galet vad snabbt tiden gÃ¥tt. Nu sitter jag och skriver personligt brev, det brukar vara svÃ¥rt, men idag… Herregud! Att söka jobb pÃ¥ tidningar höjer kraven pÃ¥ ansökan rejält. Har egentligen inte sÃ¥ mycket att säga just nu, ville mest bara ha en paus frÃ¥n det personliga brevet. Ska kanske försöka styra upp nÃ¥got inför kvällen ocksÃ¥. Det vill säga tjata pÃ¥ den enda människan som inte ska toffla eller jobba typ. För inte är jag sugen pÃ¥ att sitta och jobba ikväll inte.

Min knasiga vän

Telefonen ringde tjugo i sex i morse. Som vanligt svarade jag med ett nyväckt stön. Då fick jag höra: -Jag älskar ditt stön Sophia. Det visar sig vara en av mina bästa vänner, som efter en natt i festens tecken gått hem med en tjej. Den nypåsatta tjejen ligger vid denna tidpunkt och sover och min vän ville ha lite sällskap när han lagade mat. Och eftersom jag alltid svarar i telefon fick det bli jag som var sällskap.

Samme vän ringde mig vid halv elva igen. Denna gången kom han inte in i sin lägenhet och behövde värma sig lite eftersom hans jacka var kvar på krogen. Så jag fick besök i morse av en kramsjuk, bakfull liten sak. Man kan inte annat än att älska sina vänner när han kommer in från snön iklädd byxor, skjorta, mössa och ett leende.

Mammaoro

Jag läser en del mammabloggar, inte för att jag ska ha barn utan för att det är människorna bakom jag är intresserad av. Hur som så har jag märkt att dessa mammor ofta oroar sig och daltar med barnen. Jag har inte riktigt förstått hela grejen med att leva sitt liv runt barn, men så har jag ju inga egna heller. Idag insåg jag något med denna mammaoro. Jag tycker fortfarande att den är lite knasig och överdriven, men ändrar mig säkert när jag har en egen liten knodd. Mammaoron bygger på kärlek, svårare än så är det inte. Jag har hört ryktas om att det är någon form av instinkt man föds med. Modersinstinkt kallas det. Jag tror att mammaoron aldrig går över. Okej, mamma oroar sig kanske inte över att jag ska trilla och slå mig längre. Däremot så oroar hon sig över att jag har ont i magen, att jag inte har någon inkomst och liknande. Jag tycker det är gulligt.

Min mormor ringde oss varje morgon när jag var liten, för att kolla att allt var okej med oss. Det måste ha varit mammaoron. Då var det inte alls gulligt, vi åt frukost och skulle till skolan och jobb och stressade och då ringer mormor för att snacka. Nu tycker jag det är jättegulligt. Vet dock inte om jag skulle uppskatta att mamma ringde varje morgon. Vet ju att hon är orolig och bryr sig ändå.

Tänkte ge mamma en ny sak att vara lite orolig över. Jag har ont i min näsa. Vet inte vad det beror på men jag har typ sårskorpor i näsan, det kliar och gör ont. Tänk vad jobbigt om det aldrig läker. Tänkte att det var en lagom liten oro inför mammas skidresa, inget allvarligt men tillräckligt för att fundera lite på ibland när hon svischar genom landskapet på sina skidor.