Möte nummer ett och lunchmötet, nummer två, är nu avklarade. Måste säga att lunchmötet med Magnus Andersson, ordförande CUF, var betydligt trevligare än det första mötet. Nu sitter jag och väntar på Petter och möte nummer tre. Planer ska smidas och förhoppningsvis inga sura miner. Spännande!

Tåget är försenat. Någon som är förvånad?! Vi stannade i Vingåker och plockade upp 160 strandsatta personer. Vilken hjälte till konduktör va? Sen att det gör mig och säkert många andra sena till våra möten, det bryr sig inte SJ om. Hela min dag har ett fullspäckat schema av möten och det finns inget utrymme för förseningar. Spännande och stressig dag framför mig.

Klockan är halv sex, dags för mig att stiga upp, göra mig iordning och traska bort mot tåget. Javisst! Idag är det Stockholm som gäller hela dagen. Stockholm och massor av möten!!!

Idag har jag organiserat, mailat, sms:at, läst, fixat, planerat, mailat lite till, koordinerat, kollat upp saker, osv. Bara massa vettigt fix i lugn och behaglig takt. Tanden värker och födan består av soppa, saft och kaffe. Snart ska jag attackera munnen med den hemska kanylen (har sagt så sen klockan tio, men ändå…), usch och fy säger jag bara. Rätt nöjd med dagens fixande och planerade och mailande och organiserande och ……. Ska väl fortsätta lite till antar jag i lite lagom takt, för imorgon väntar en lång och slitsam dag. Det som är så himla bra med organisations och planeringsarbete är att man känner sig så himla duktig, för man gör saker hela tiden, men det är inte alltid så ansträngande. Himla bra detta! Nä Sophia, vad sägs om lite soppa??

Har ni sett vad tandläkaren gav mig?!?! Detta hemska verktyg som han torterade mig med idag så att jag ville skrika som en treåring att jag inte vill mer. Tortyren som gjorde så ont att tårarna rann och svetten lackade. Den hemska tortyren ska jag utföra på mig själv en gång om dagen. Jag kommer alltså stå här hemma med speglar och lampor i konstiga installationer och med en spruta i munnen försöka tortera mig själv samtidigt som jag skriker som ett barn att jag inte vill mer för det gör ont. Då måste jag givetvis säga till mig själv på skarpen att jag måste. En liten diskussion kommer då att uppstå mellan mig själv och mig själv. Tillslut vinner den vuxna delen som säger att jag måste och tårarna väller upp i lilla rädda Sophias ögon medan stora Sophia gör mig illa, för mitt eget bästa.

Vaknade inatt vid tre-tiden av en bultande och svullen mun. Efter två effektlösa panodil funderade jag lite på ambulans, men tveksamt om det är nödvändigt pga tandvärk. Svullnaden och smärtan är större idag än i fredags, så ska det nog inte vara. Detta är nog något av det värsta i mannaminne, eller i mitt minne, inom den närmaste tiden i alla fall. Fruktansvärt är det hur som helst. Idag känns det omöjligt att äta, kan knappt svälja pga svullnaden. Jag hoppas på en snäll tandläkare idag och tills dess ligger jag liten och ynklig på soffan och ser film.

Idag har jag äntligen fått mitt huvud till att tänka rätt tankar. Det hoppas jag att huvudet väljer att fortsätta med. Verkligen dagens bästa i alla fall. Dagens sämsta är att tandvärken är värre idag än igår. Tre dagar av antibiotika borde väl göra det lite bättre? Inte helt bra, men inte sämre. Så det fick bli lite panodil så här på kvällskvisten i hopp om en god natts sömn.

Imorgon fyller två av de bästa år. Jessica och Nicklas. Önskar jag kunde säga att det ska firas med fest, men det ska det icke! Jessica firades för ett par veckor sedan tillsammans med Mari. Nicke bjuder dock på bullkalas, så lite firande blir det. Nu ska panodilens verkan inväntas…

Jag går ibland ut på min balkong, öppnar ena fönstret och bara står och tittar och njuter. Tittar på personer som går förbi, hur de ser ut, vilka påsar de bär på, vilket sällskap de går i. Jag tittar på dessa människor och undrar vilka dom är, vad de gör, hur de kom hit. Jag gillar att titta på människor, betrakta, iaktta. Jag betraktar även människor i alla situationer, på jobbet, på fester, i skolan. Jag kan inte riktigt sluta, går på automatik. Jag vet vad som händer runt omkring mig, hur personer i min närhet beter sig i olika situationer. Jag vet inte om det är bra eller bara väldigt underligt. Men hur det än är, så är det en del av mig.

Upptäckte att jag inte lagt upp någon bild på länge. så jag bjuder på en osminkad, trött och halvsjuk Sophia. Nu är det natten för denna primadonna (!?)

Att hämta min film gick inte så bra som planerat, så fick se en annan film istället. Kanske inte hade någon större betydelse somnade ändå. Har mest legat på soffan och mått dåligt idag ändå, hur lång tid tar det innan medicinen har effekt egentligen?!?!

Hösten är här! Jag är nog en av de få som är glada över det, men jag gillar när årstiderna växlar. Nu åker halsdukar, mössor och stickat fram!! Vore det inte för risken att jag somnar så skulle jag tända lite ljus och mysa, men… säkerhet få gå först. Visserligen är jag frusen av mig, men att vakna i ett hav av eld är jag inte intresserad av. Men att hösten är här är verkligen värt att uppmärksamma! Önskar mig en ny höstjacka om det är någon som känner sig generös =)

Tänka sig vad det finns dåliga program på tv. Kvällens filmer är: skräck, thriller och action. Vilka är det som sitter hemma en lördagskväll egentligen?? Förutom jag då. Vilken är deras målgrupp? Jag förstår inte riktigt hur programplanerarna tänkte här. Tur är det väl då att jag har några filmer själv här hemma att se på. Nu är det bara två beslut som ska tas. Vilken film jag ska se givetvis och om jag vill ha te eller varm choklad till. Svåra beslut att ta inför fortsatt soffmys…